Alkovalkarna kom tidigt i år

Hmmmm, måste den här spaningen komma av sig. Den är lite oroväckande.

Jag var nere på Max och käkade lunch nyss och haket var halvfullt av ungdomar, ca 18-20 år. Det som slog mig var att de inte alls var så snygga som de brukar vara vid den här tiden på året. När säsongen kör igång brukar alla nya säsongare se coola, pigga och vältränade ut, det gjorde inte de här människorna.

De hade den bleka finniga hyn som brukar komma av alltför mycket nattsudd efter några månaders säsongsliv. De hade tydliga valkar runt midjorna som i vanliga fall inte uppstår förräns i slutet på mars av alla popcider som de häver i sig.

Jag hoppas att jag har missat något i min spaning för annars kommer hälsocentralen få ändra specialistinriktning, från ortopedi och veneriska sjukdomar till överviktsproblem och liggskador.

Fd pistvakt Bruno-Sigvard Thors guide till tv-djungeln

"Hej! Jag har ett tips till er alla som har svårt att välja bland det nästan oändliga utbudet av tv. Om ni är uppmärksamma kommer ni att märka att utbudet inte är så stort! Jag gallrar först bort alla serier som glorifierar kåkfarare, knarkhandlare och maffiabossar med flera kriminella. Sedan gallrar jag bort allt som handlar om superneurotiska sexmissbrukare, modeslavar och lantisar som vill ligga. Då återstår i stort sett bara två program. ”Go´kväll” på SVT 1 och så Ettans eftermiddagsfilm, vanligtvis en gammal svartvit komedi. Eftersom jag jobbar på dagen kan jag inte se filmen och eftersom jag inte heller gillar ”Go´kväll” så får jag alltid tid över till att läsa en bok eller umgås eller hitta på något annat kul! Välj själv!

Hälsar Bruno-Sigvard Thor, fd pistvakt, Södermalm"

Saxat ur Metro den 15/10 2009.

Jag vet att det kanske är lite fult att lägga upp andras texter i sin egen blogg men Bruno-Sigvard Thors kritiska granskning av vår omvärld är något som bör spridas. Läs, njut och glöm inte att kolla insändardelen i just din tidning.

Dårarnas dragning

Jag drar dårarna till mig, det slår aldrig fel.

Idag stod jag vid Rådhusets busshållplats tillsammans med 15 andra SL-resenärer. En dam, tänk er Crazy Cat Woman i Simpsons, börjar plötsligt prata högt om polisens oduglighet.

Jag såg aldrig när hon upptäckte mig men som alkoholisten dras till rakvattnet på Åhléns parfymavdelning så börjar hon armbåga sig fram genom gruppen tills hon står framför mig. Nu är det inte längre en monolog av en galen tant utan helt plötsligt har hon hittat en kompis att diskutera det svenska polisväsendet med.

De övriga resenärerna drar sig lite åt sidan och tittar nyfiket på oss. Några ser ut att tro att jag också är en galning. Andra tittar med medlidande och ser samtidigt lättade ut att de slapp damens sociala attack. Men ni kan vara lugna, för så länge jag är i närheten så slipper ni dårarna, de kommer alltid att välja mig, det slår aldrig fel.

Fd Pistvakt Bruno-Sigvard Thor

"Som före detta pistvakt är jag van vid minutiös ordning och därför störs jag oerhört av den anarki som råder vad avser Stomatolreklamen vid Slussen. Förr, då allt var bättre, tändes först ramen/tuben, därefter bokstäverna, sedan tandborsten och sist rann tandkrämen lysande ut ur sin tub. Sedan en längre tid tillbaka tänds tandkrämen innan borsten lyser och man kan lätt få för sig att tandkrämen rinner ut i intet. På något tak kanske! Så här får det inte gå till! Något måste göras, men vad? Vem äger tuben?
Bruno-Sigvard Thor"

Saxat ur DN 2008-11-23

Någon som jobbat ihop med herr Thor? Det måste ha varit raka snöstaket och räta linjer i manschestern med denne man iförda blågula kläder.

Ja, jag möter hellre mig själv i trafiken

Vägverket har dragit igång en kampanj för att att stockholms bilister ska förstå hur även de som enskilda trafikanter påverkar trafikläget. Kampanjens one-liner är: Skulle du vilja möta dig själv i trafiken?

Det hela tappar dock i trovärdighet när man ser vilka övriga som står bakom kampanjen. Det är bland annat SL och Polisen. Polisens körförmåga har ju debatterats flitigt i media den senaste tiden. Inte en yrkesgrupp som man med fullt förtroende möter i trafiken med andra ord.

SL:s busschafförers dåliga körförmåga är ju allmänt känd. Jag har inte träffat en stockholmare som inte kan vittna om mardrömsresor med SL´s bussar.

Som svar till Vägverket: ja, jag möter hellre mig själv i trafiken än någon av dess samarbetspartners i kampanjen.

Olika problem - olika världar

När man åker in till söder möts man av en skylt som säger: Is till festen? Ring Isfixaren så levererar vi direkt till er fest.

När man kommer till Tensta möts man av en skylt som säger: Asylproblem? Ring Asylexperten för hjälp.

Tala om olika världar och det är inte utan att alla mina egna små problem känns ganska obetydliga.

Men ger asylproblem rätt att stjäla från oss som behöver is till festen? Jag vill gärna ha tillbaka motorkapen ni stal!

Finns det större egoister än klättrare?

– Det finns stunder då man ska ta det på allvar, inte annars. Vi räddar ju inte direkt världen från svält. Vi gör bara oss själva lyckliga, säger Chris Sharma till Dagens Nyheter.

Visst har han ju rätt i det och om man tar det ytterligare ett steg så klättrar vi för vår egen lyckas skull och riskerar att göra våra närmaste väldigt olyckliga om något skulle hända. Klättring är ju trots allt inte ofarligt, hur mycket rep och säkringar man ändå använder.

Å andra sidan formar ju klättring oss som personer och vi kanske inte skulle vara de personer som våra kära tycker om, om vi inte klättrade.

Personligen är jag beredd att ta en viss risk för den lycka som klättringen ger mig men visst tål det att funderas på.

Eller som herr Whymper sa redan på 1800-talet:

There have been joys too great to be described in words, and there have been griefs upon which I have not dared to dwell; and with these in mind I say: Climb if you will, but remember that courage and strength are nought without prudence, and that a momentary negligence may destroy the happiness of a lifetime. Do nothing in haste; look well to each step; and from the beginning think what may be the end.

Edward Whymper, Scrambles Amongst the Alps

Ski Pride Week 2010?

Rosa backar i Sälen? Är inte det ganska fantasilöst och könsstereotypiskt, nyblivna mammor och rosa lullull? Jag tycker det skulle vara roligare med en regnbågsbacke.

Vilken skidort blir den första att köra en ski pride week?

Slowclimbing, konsten att dra ut och njuta av en klättring

Första liften upp, klättra Frendopelaren och vara uppe i god tid till att sista liften går ner, det var planen. Knappt 7 timmar klättring hade vi planerat.

Jag och Kaj Söderin startade klättringen på förmiddagen och samtidigt började molnen så smått att tätna. Efter några timmars klättring, och lite felklättring, så börjdade det snöa. Men vad gjorde väl det? En blöt och kall klippa går långsammare att klättra på och då blir njutningen mera utdragen.

Kl 18.00 var vi klara med klippdelen, ca 2/3 av turen och vi hade redan missat vår planerade sluttid med 30 minuter. Men vad gjorde väl det? Några timmars extra njutning på ett vintrig fjäll är ju bara en bonus.

För en kort stund sprack faktiskt molntäcket upp, vi såg den vackra iskammen mot toppen och Kaj sa skämtsamt att vi nog är uppe inom 2-2,5 timmar. Nåja, så bråttom hade vi inte utan solen fick gå ner i bakom moln och horisont medan vi fortsatte vår klättring i mörkret. Men vad gjorde väl väl det? Mörker och kyla gör ju klättring något alldeles särskilt långsam. Ju långsammare – desto mer tid till njutning.

Vi kom fram till hyttan kl 02.00 på natten efter att nästan dubblat vår planerade klättertid. Vi var trötta och frusna. Men vad gjorde väl det? Så mycket kvalitetstid på berget är värt att lida för.

Modet bland dagens alpinister är speedclimbing och många talar vitt och brett om hur snabbt olika leder klättras. Jag vill därför bli en motpol – en slowclimber! Om jag nu ändå gjort mig besväret att ta mig ut på berget, varför ha så bråttom hem? Nej stanna kvar, häng lite extra på cruxet, titta på en blomma och njut av solnedgången.

Slowclimbing – en livstil för livsnjutare!

Fjällvandrare, sluta plåga er

När ska macho-machoshistkulturen bland svenska fjällvandrare upphöra?

Jag var i Storulvån för en tid sedan och plockade svamp. Fjällstationen var full av folk som gick runt och linkade, haltade och ojade sig över hur mycket de slitit på sin fjällvandring. Så fort vandrarna kom in till stationen slet de av sig sina kängor och visade stolt upp sina skavsår. Bara så ni vet, ni vandrare, skavsår behöver inte vara en naturlig del av fjällvandringen.

Det fanns två samtalsämnen som till och med konkurrerade ut väderpratet, som annars borde har varit en klar favorit hos de som faktiskt varit ute i ur och skur under några dagar. Ämnena var: 1. Hur långt man gått och 2. Hur mycket man burit?

Är det inte lite märkligt när vi har en fjällvärld där stugorna ligger på ca 20 km mellanrum att man då ens ska behöva höra en massa machoskryt om hur långt och tungt man burit? I min värld är man ganska korkad om man inte passar på att bära så lite som möjligt när ändå stugbekvämligheten finns där. Och varför gå längre än till nästa stuga om man inte måste?

Tillbaka för en snabbis

Det var länge sedan jag skrev något i bloggen. Sommartid brukar det inte bli så mycket sånt för min del. Hur som helst så håller jag på att försöka koppla ihop diverse sociala nätverk, la precis upp Twitter som sidebar här på bloggen.

Återkommer senare i sommar eller till hösten när det börjar lukta snö.

The race is postponed

Ja, det blev inte så mycket med störtloppsträningen idag. Några föråkare och 14 herrar fick vi igenom banan i innan molnen drog in. Damernas andra träning blev snabbt inställd och kl 14 fick vi besked att herrarnas flyttades till nästa morgon.

Det blir en tidig kväll eftersom vi ska hinna med både träning och race i morgon.

Blodpulkan den slinter

Jag vet att jag egentligen inte får säga att jag är trött på mitt jobb, med tanke på att jag har antagligen ett av världens roligaste jobb, men nu ska det bli skönt att få ett litet men ändock ett avbrott i vardagen.

I veckan ska jag vara pulkavakt på världscupsavslutningen. Inte en tanke på laviner utan bara krasch och bang i höga farter.

Återkommer med rapporter.

Nya pilar i kogret

Då är det klart, Åre Lavincenter - pimped by Dynafit.

Skidorna är Dynafit Manaslu med ett par Dynafit FT12 bindningar monterade.

Pjäxan är Dynafits styvaste, Titan. Kommer till butikerna inför nästa vinter.




Ryggsäcken heter Manaslu (den också) och har några riktigt genomtänkta lösningar.

För er som vill testa Dynafitutrustning. Åre Lavincenter har möjlighet att låna ut Dynafitutrustningar till sina kursdeltagare. Så sajna upp för en kurs och slå två flugor i en smäll!

Media hänger inte riktigt med

Intressant att media börjar flagga upp lavinrisken nu när det håller på att stabiliseras. Förra veckan när fjället rasade kring öronen på oss och sluttningarna var fulla med sportlovsfirande turister hade de egentligen alla möjligheter att sälja lösnummer på "LAVINFARAN I SVENSKA FJÄLLEN", men kanske var det några andra nyheter som var mer intressanta då.

En dag i lavinvärlden

Jag och Tomas gick igår upp till en stor lavin på Mullfjället, Duved för att utröna vad det var som orsakat den. På vägen upp från Fjällvallsliften gick vi rakt norrut för att sedan följa sommarleden upp emot den lavinen. Då vi hörde flera kollapser i snötäcket bestämde vi oss för att vända och välja en annan väg upp till brottkanten.

Efter att ha grävt en brottkantsprofil och mätt in lavinen med GPS började vi åka ner längs sommarleden, där vi tidigare vänt. Det är enklare att närma sig en lavinfarlig sluttning uppifrån och vi ville se hur snön reagerade då vi kom på skidor uppifrån. Med de kollapser vi hört under dagen sa vi att antagligen skulle sluttningarna släppa innan vi ens kommit fram till dem.

Och så blev det, vi kom inte ens i närheten, 300 m innan sluttningen började utlöste vi en ny lavin, ca 300 bred, 300-350 m lång, med en brottkant på 35 cm.

Det är bara att konstatera att vi har ett instabilt snötäcke i Årefjällen för tillfället.

Varför är min väns liv värt mer än mitt?

Igår blev jag uppriktigt arg på en god vän. Vi var tre kompisar som skulle ut och åka skidor. När vi ses vid kabinbanan så har en av kompisarna inte någon ryggsäck på sig. Det vill säga, han har inte med sig spade och sond. Spade, sond och transceiver (en sändare/mottagare som gör att man kan leta efter en person begravd i snömassorna) är utrustning som vi offpiståkare alltid bär när vi åker skidor.

Med andra ord så har vår vän inte tänkt att han ska kunna gräva upp oss andra om vi skulle bli begravda av en lavin.

Än mer konstigt blir det då vi konstaterar att han har en transceiver. Han vill alltså att vi ska leta fram och gräva upp honom men han tänker inte gräva upp oss!

Vännen sa till sitt försvar att han inte tänkte på morgonen, men har man valt att ta med sin transa och inte ha med spade och sond så säger man rent ut: Mitt liv är värt mer än era. Ni ska leta upp och gräva fram mig men jag tänker inte gräva fram er.

Om du som "inte tänkte" igår läser det här: Ja, jag var uppriktigt arg och glöm för faan inte utrustningen nästa gång!

X Factor

Någon borde ha omkommit i en lavinolycka senaste veckan i Åre.

http://www.arelavincenter.se/forum/viewtopic.php?t=209
http://www.arelavincenter.se/forum/viewtopic.php?t=208
http://www.arelavincenter.se/forum/viewtopic.php?t=207
http://www.arelavincenter.se/forum/viewtopic.php?t=206
http://www.arelavincenter.se/forum/viewtopic.php?t=205
http://www.arelavincenter.se/forum/viewtopic.php?t=204
http://www.arelavincenter.se/forum/viewtopic.php?t=203

Enligt statistik från Schweiz så omkommer 23% av de som åker med i en lavin men i Åre har vi en X faktor som gör att vi inte har så många dödsolyckor. Jag kan inte säga vad det är, om det ligger i snön, eller om skidpatrullen är väldigt bra, eller om det är något i luften men något är det. De som är troende skulle nog kalla det för en skyddsängel.

Med hopp om några lugnare och stabilare dagar!

Lavinväder

Vips så började det blåsa.

Efter att ha snöat lugnt under mest hela natten så kom vinden igång som från ingenstans. Med all den lösa snön på topp så har vi nu fått ett rejält snödrev, ostsluttningarna ser ut som gigantiska snökanoner.

Ignorance is a bliss

Barnfamilj dog lavindöden, jag tänkte först ha det som rubrik till det här inlägget men det skulle kunna väcka anstöt hos många människor. Dock så hade det faktiskt kunnat hända idag, jag blev vittne till beteenden hos en familj som mycket väl kunnat leda till deras död.

Jag var ute med en lavinkurs, två unga killar som dagen innan utlöst en lavin men haft tur och inte blivit begravda. De gick nu en Avalanche Awareness Day och vi åkte runt på Åreskutan och talade om vilka risker som finns i snötäcket och hur man ska åka för att minimera riskerna när man åker offpist.

Efter lunchen tog vi kabinen upp och åkte Ängarna - Hällfjället. När vi stod ovanför Hällfjället såg vi hur en familj traverserad in under den konvexa norra delen på Hällfjället och in under drivan. Sluttningen hade laddats rejält under de senaste dagarnas snödrev och vi hade själva valt att inte köra konvexen just för att den var för farlig. Mitt under drivan så får halva familjen för sig att det var en lämplig plats att stanna en stund på. Själva blev vi stående blickstilla ovanför familjen, vi ville ju inte vara de som utlöste lavinen över dom i alla fall. När sedan familjen lyckats ta sig åt sidan började jag åket men bestämmde snabbt att jag inte ha kontroll på snön och avbröt därför genom att skråa ut åt vänster.

Ignorance is a bliss - i all ära men hur kan man för det första få för sig att man ska ut i dålig sikt med barn på Skutans baksida? Att sedan göra det på ett sätt som utsätter inte bara en person utan hela familjen och då barn för livsfara? Att familjen saknade utrustning för att kunna klara av en kamraträddning behöver jag väl knappast skriva.

Sportlov och knäppa beteenden men idag var jag nervös på riktigt under några väldigt långa minuter!

Arga gubbar och fromma tonåringar

Jag har haft en informationsdag med RECCO i Susabäcken.

Jag blev förvånad över de olika responserna som kom av att man stod och talade om lavinsäkerhet på ett ställe där alla som passerar de facto har åkt i lavinterräng.

Stora grupper med 16-17 åriga killar, som jag mer eller mindre förväntade mig att de skulle be oss fara åt helvete, de lyssnade, ställde frågor och var uppriktigt intresserade och ödmjuka för berget och lavinproblemen.

Sen var det en man, 50-55 års åldern som kom och ville ha -"lite lavininformation", som han själv sa. När jag frågade om han åkte med någon form av lavinsäkerhetsutrustning så blev han arg och tyckte att jag anklagade honom och åkte snabbt därifrån.

Unga män lär vara överrepresenterade i olycksstatistiken men högre ålder är inte alltid bra, framför allt inte i kombination med lättsårad stolthet/manlighet. För vem var jag, som vågade kolla hans förmåga som riktig fjällkarl?

Varför talar stockholmsföräldrar hellre i mobiltelefon än med sina barn?

En liten halvleksspaning efter halva sportlovsveckan avklarad.

Stockholmarna är på sportlov i Åre, något som inte går att undvika att märka om man bor i byn. Vid flera tillfällen har jag haft möjligheten att betrakta 08:orna och deras sociala beteenden under veckan. En sak som slår mig är att de föräldrar som är här tillsammans med sina barn konstant verkar tala i telefon och nästan aldrig med sina barn. Ofta handlar samtalen om arbete och dylikt men väldigt ofta talar de vuxna om sina barn, som då står brevid och lyssnar.

Ett exempel är pappan som under lunchen med sin son på Broken konstant talar i mobilen om hur hans son så gärna velat äta på Broken och att de nu minsann gjorde det. Att han inte sa ett ord till sin son under middagen verkar inte ha stört honom nämnvärt.

Är det så att Stockholmsföräldrar använder skidsemestern i Åre som ett sätt att köpa sig trovärdighet som goda föräldrar - Se på mig, jag bryr så mycket om mina barn att jag åker på skidsemester med dom, - samtidigt som de inte alls kommer igenom den sociala barriär som de själva verkar ha byggt mellan sig själva och sina barn?

Ny plats - gammal blogg

Då har jag börjat blogga på nytt ställe. Vill börja med en bild från Bydalsfjällen från här om veckan.