Varför talar stockholmsföräldrar hellre i mobiltelefon än med sina barn?

En liten halvleksspaning efter halva sportlovsveckan avklarad.

Stockholmarna är på sportlov i Åre, något som inte går att undvika att märka om man bor i byn. Vid flera tillfällen har jag haft möjligheten att betrakta 08:orna och deras sociala beteenden under veckan. En sak som slår mig är att de föräldrar som är här tillsammans med sina barn konstant verkar tala i telefon och nästan aldrig med sina barn. Ofta handlar samtalen om arbete och dylikt men väldigt ofta talar de vuxna om sina barn, som då står brevid och lyssnar.

Ett exempel är pappan som under lunchen med sin son på Broken konstant talar i mobilen om hur hans son så gärna velat äta på Broken och att de nu minsann gjorde det. Att han inte sa ett ord till sin son under middagen verkar inte ha stört honom nämnvärt.

Är det så att Stockholmsföräldrar använder skidsemestern i Åre som ett sätt att köpa sig trovärdighet som goda föräldrar - Se på mig, jag bryr så mycket om mina barn att jag åker på skidsemester med dom, - samtidigt som de inte alls kommer igenom den sociala barriär som de själva verkar ha byggt mellan sig själva och sina barn?