Dårarnas dragning

Jag drar dårarna till mig, det slår aldrig fel.

Idag stod jag vid Rådhusets busshållplats tillsammans med 15 andra SL-resenärer. En dam, tänk er Crazy Cat Woman i Simpsons, börjar plötsligt prata högt om polisens oduglighet.

Jag såg aldrig när hon upptäckte mig men som alkoholisten dras till rakvattnet på Åhléns parfymavdelning så börjar hon armbåga sig fram genom gruppen tills hon står framför mig. Nu är det inte längre en monolog av en galen tant utan helt plötsligt har hon hittat en kompis att diskutera det svenska polisväsendet med.

De övriga resenärerna drar sig lite åt sidan och tittar nyfiket på oss. Några ser ut att tro att jag också är en galning. Andra tittar med medlidande och ser samtidigt lättade ut att de slapp damens sociala attack. Men ni kan vara lugna, för så länge jag är i närheten så slipper ni dårarna, de kommer alltid att välja mig, det slår aldrig fel.