Vips så började det blåsa.
Efter att ha snöat lugnt under mest hela natten så kom vinden igång som från ingenstans. Med all den lösa snön på topp så har vi nu fått ett rejält snödrev, ostsluttningarna ser ut som gigantiska snökanoner.
fredag 27 februari 2009
torsdag 26 februari 2009
Ignorance is a bliss
Barnfamilj dog lavindöden, jag tänkte först ha det som rubrik till det här inlägget men det skulle kunna väcka anstöt hos många människor. Dock så hade det faktiskt kunnat hända idag, jag blev vittne till beteenden hos en familj som mycket väl kunnat leda till deras död.
Jag var ute med en lavinkurs, två unga killar som dagen innan utlöst en lavin men haft tur och inte blivit begravda. De gick nu en Avalanche Awareness Day och vi åkte runt på Åreskutan och talade om vilka risker som finns i snötäcket och hur man ska åka för att minimera riskerna när man åker offpist.
Efter lunchen tog vi kabinen upp och åkte Ängarna - Hällfjället. När vi stod ovanför Hällfjället såg vi hur en familj traverserad in under den konvexa norra delen på Hällfjället och in under drivan. Sluttningen hade laddats rejält under de senaste dagarnas snödrev och vi hade själva valt att inte köra konvexen just för att den var för farlig. Mitt under drivan så får halva familjen för sig att det var en lämplig plats att stanna en stund på. Själva blev vi stående blickstilla ovanför familjen, vi ville ju inte vara de som utlöste lavinen över dom i alla fall. När sedan familjen lyckats ta sig åt sidan började jag åket men bestämmde snabbt att jag inte ha kontroll på snön och avbröt därför genom att skråa ut åt vänster.
Ignorance is a bliss - i all ära men hur kan man för det första få för sig att man ska ut i dålig sikt med barn på Skutans baksida? Att sedan göra det på ett sätt som utsätter inte bara en person utan hela familjen och då barn för livsfara? Att familjen saknade utrustning för att kunna klara av en kamraträddning behöver jag väl knappast skriva.
Sportlov och knäppa beteenden men idag var jag nervös på riktigt under några väldigt långa minuter!
Jag var ute med en lavinkurs, två unga killar som dagen innan utlöst en lavin men haft tur och inte blivit begravda. De gick nu en Avalanche Awareness Day och vi åkte runt på Åreskutan och talade om vilka risker som finns i snötäcket och hur man ska åka för att minimera riskerna när man åker offpist.
Efter lunchen tog vi kabinen upp och åkte Ängarna - Hällfjället. När vi stod ovanför Hällfjället såg vi hur en familj traverserad in under den konvexa norra delen på Hällfjället och in under drivan. Sluttningen hade laddats rejält under de senaste dagarnas snödrev och vi hade själva valt att inte köra konvexen just för att den var för farlig. Mitt under drivan så får halva familjen för sig att det var en lämplig plats att stanna en stund på. Själva blev vi stående blickstilla ovanför familjen, vi ville ju inte vara de som utlöste lavinen över dom i alla fall. När sedan familjen lyckats ta sig åt sidan började jag åket men bestämmde snabbt att jag inte ha kontroll på snön och avbröt därför genom att skråa ut åt vänster.
Ignorance is a bliss - i all ära men hur kan man för det första få för sig att man ska ut i dålig sikt med barn på Skutans baksida? Att sedan göra det på ett sätt som utsätter inte bara en person utan hela familjen och då barn för livsfara? Att familjen saknade utrustning för att kunna klara av en kamraträddning behöver jag väl knappast skriva.
Sportlov och knäppa beteenden men idag var jag nervös på riktigt under några väldigt långa minuter!
onsdag 25 februari 2009
Arga gubbar och fromma tonåringar
Jag har haft en informationsdag med RECCO i Susabäcken.
Jag blev förvånad över de olika responserna som kom av att man stod och talade om lavinsäkerhet på ett ställe där alla som passerar de facto har åkt i lavinterräng.
Stora grupper med 16-17 åriga killar, som jag mer eller mindre förväntade mig att de skulle be oss fara åt helvete, de lyssnade, ställde frågor och var uppriktigt intresserade och ödmjuka för berget och lavinproblemen.
Sen var det en man, 50-55 års åldern som kom och ville ha -"lite lavininformation", som han själv sa. När jag frågade om han åkte med någon form av lavinsäkerhetsutrustning så blev han arg och tyckte att jag anklagade honom och åkte snabbt därifrån.
Unga män lär vara överrepresenterade i olycksstatistiken men högre ålder är inte alltid bra, framför allt inte i kombination med lättsårad stolthet/manlighet. För vem var jag, som vågade kolla hans förmåga som riktig fjällkarl?
Jag blev förvånad över de olika responserna som kom av att man stod och talade om lavinsäkerhet på ett ställe där alla som passerar de facto har åkt i lavinterräng.
Stora grupper med 16-17 åriga killar, som jag mer eller mindre förväntade mig att de skulle be oss fara åt helvete, de lyssnade, ställde frågor och var uppriktigt intresserade och ödmjuka för berget och lavinproblemen.
Sen var det en man, 50-55 års åldern som kom och ville ha -"lite lavininformation", som han själv sa. När jag frågade om han åkte med någon form av lavinsäkerhetsutrustning så blev han arg och tyckte att jag anklagade honom och åkte snabbt därifrån.
Unga män lär vara överrepresenterade i olycksstatistiken men högre ålder är inte alltid bra, framför allt inte i kombination med lättsårad stolthet/manlighet. För vem var jag, som vågade kolla hans förmåga som riktig fjällkarl?
Varför talar stockholmsföräldrar hellre i mobiltelefon än med sina barn?
En liten halvleksspaning efter halva sportlovsveckan avklarad.
Stockholmarna är på sportlov i Åre, något som inte går att undvika att märka om man bor i byn. Vid flera tillfällen har jag haft möjligheten att betrakta 08:orna och deras sociala beteenden under veckan. En sak som slår mig är att de föräldrar som är här tillsammans med sina barn konstant verkar tala i telefon och nästan aldrig med sina barn. Ofta handlar samtalen om arbete och dylikt men väldigt ofta talar de vuxna om sina barn, som då står brevid och lyssnar.
Ett exempel är pappan som under lunchen med sin son på Broken konstant talar i mobilen om hur hans son så gärna velat äta på Broken och att de nu minsann gjorde det. Att han inte sa ett ord till sin son under middagen verkar inte ha stört honom nämnvärt.
Är det så att Stockholmsföräldrar använder skidsemestern i Åre som ett sätt att köpa sig trovärdighet som goda föräldrar - Se på mig, jag bryr så mycket om mina barn att jag åker på skidsemester med dom, - samtidigt som de inte alls kommer igenom den sociala barriär som de själva verkar ha byggt mellan sig själva och sina barn?
Stockholmarna är på sportlov i Åre, något som inte går att undvika att märka om man bor i byn. Vid flera tillfällen har jag haft möjligheten att betrakta 08:orna och deras sociala beteenden under veckan. En sak som slår mig är att de föräldrar som är här tillsammans med sina barn konstant verkar tala i telefon och nästan aldrig med sina barn. Ofta handlar samtalen om arbete och dylikt men väldigt ofta talar de vuxna om sina barn, som då står brevid och lyssnar.
Ett exempel är pappan som under lunchen med sin son på Broken konstant talar i mobilen om hur hans son så gärna velat äta på Broken och att de nu minsann gjorde det. Att han inte sa ett ord till sin son under middagen verkar inte ha stört honom nämnvärt.
Är det så att Stockholmsföräldrar använder skidsemestern i Åre som ett sätt att köpa sig trovärdighet som goda föräldrar - Se på mig, jag bryr så mycket om mina barn att jag åker på skidsemester med dom, - samtidigt som de inte alls kommer igenom den sociala barriär som de själva verkar ha byggt mellan sig själva och sina barn?
tisdag 24 februari 2009
Ny plats - gammal blogg
Då har jag börjat blogga på nytt ställe. Vill börja med en bild från Bydalsfjällen från här om veckan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
